Du vet det där med att man säger att man har en rad olika personligheter i sig. Vissa har man förträngt så mycket att det krävs att en doft eller en person från det förflutna korsar ens liv för att minnas den man en gång var.
Vissa personligheter var skräp och det är lika bra att man förpuppat sig och lagt dem bakom sig som ett lövtunt, skimrande skal. Men vissa personligheter var bra. De har man bara glömt på grund av stress, andra människors påverkan, nya levnadsmönster och andra vänner. Men tydligen finns de lagrade i en, i ens tålmodiga hjärnbark, och så i ett trollslag minns man dem igen.
Jag gick av en slump in på en hemsida och såg detta klipp och insåg att jag levt ett helt liv i Tanzania. Någonstans bland de outröttliga insekterna som aldrig håller tyst, någonstans bland allt det frodiga gröna, någonstans bland de små stigarna av röd jord och kularna av mättat syre finns den personligheten kvar. Den var lycklig, rädd. kär, olycklig, sjuk, cool, stark, modig, varm, sorgsen, betagen, golvad och glad. Den var jag. Och den jag är nu minns helt plötsligt allt det jag trodde jag förträngt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar